livinginsingapore.blogg.se

Måndagen den 8 juli lyfte planet från Landvetter mot Singapore via London! Nu var det bara en 12 timmars flygtur tillsammans med en energisk 2 åring kvar innan vi var framme i vår nya hemstad. Eller trodde vi iallafall....... Att flyga med Joey gick som en dans, han sov 8 timmar, åt bra och skrattade och lekte resten av resan. Däremot fick vi problem med incheckningen till planet mellan London och Singapore. Först blev vi inbokade på tre stolar på helt olika platser i planet och visst det vore väl skönt för mig och Linda men jag vet inte hur glada Joeys okända grannar skulle bli.... Jag hade blivit ganska förvånad av att få en ensam tvååring bredvid mig..... Vi hade försökt byta säten via internet under ett par dagar och även kontaktat flygbolaget via telefon men ännu i London kvarstod problemet. När vi kontaktade incheckingsdisken så löste dom detta men vi fick istället ett helt annat problem. Dom ville inte ge oss boardingkorten då vi inte hade en returbiljett. Nej, det är väl klart att vi inte har det för vi ska ju flytta dit. Men vi var tydligen tvungna att ha arbetstillståndet i pappersform för att få gå ombord planet. Enligt våra arbetsgivare skulle vi dock först söka turistvisum på plats som gäller i 90 dagar för att sedan slutföra processen så hur gör vi nu. Jag hade ett mail i min telefon som visade ett utdrag från MOM i Singapore (som handhar arbetstillstånd) där det framgick att min ansökan och möjligtvis om jag skickade det mailet till hans chef så kanske vi fick gå ombord. Visst, får jag bara låna en dator så löser vi det. Nej, det fick vi inte alls göra. Tiden började bli knapp så vi for runt på flygplatsen (nej, mobilen gick inte använda då mitt svenska simkort är kvar i sverige och mobilen användes för Spotify offline på flyget) och sökte efter internet. Till slut hittade vi Wi-fi på flygplatsloungen och skickade iväg mailet, sprang tillbaks till disken och försökte få ut boardingkorten. Lyckligtvis hade de under tiden bytt personal bakom disken och det var inga problem att få ut dem. Puh, nu var det bara att snabbt bege sig till gaten och gå på planet. Lyckligtvis hade även Linda under den sista turen till disken hunnit få i Joey lite mat i Loungen så det resulterade inte i något värre än att jag och Linda var hungriga.

På flygplatsen i Singapore var det sedan inga problem utan vi flöt igenom lika smidigt som alltid.