livinginsingapore.blogg.se

Hej hej!

Då har vi firat vår första jul utanför Sveriges gränser och vad vi hört så verkar det vädermässigt varit rätt jul att missa. För att få till julstämning så har vi bakat och lagat mer mat än någonsin tidigare. Köttbullar, rödbetssallad, revben, ris a la malta m.m. och jag lyckades till och med hitta julöl! Men trots allt så är en jul utan släkt och vänner inte en riktig jul. Med hänsyn till antalet semesterdagar samt hur många besök vi får nästa år så får vi hoppas att någon väljer att fira nästa jul här så vi får lite sällskap. För imed att vi åker hem ett par tre veckor i augusti, september lär vi inte kunna åka hem till jul också. 

 

Vi inledde dock julen med att åka till Kuala Lumpur och möta upp Calle och Karin som var där på besök och julshoppa lite tillsammans. Deras lille Lukas och Joey funkar alltid kanon tillsammans och brukar köra slut på varandra rätt bra. 

Annars så spenderar vi vår lediga tid med att umgås med nya vänner . Igår var vi hemma hos Lottis som är min kollega på Handelsbanken och hon hade besök av vänner från Sverige som hade två grabbar på 6 och 9 år. Och va de lekte och lekte tillsammans! Lilleman var överlycklig över att få sparka boll och busa med dom så svetten bara rann. Att få honom att sova var bara att glömma så när vi kom hem vid 11-tiden så hann han knappt lägga ner huvudet på kudden innan han sov.

För ett par helger sedan hade vi ett annat svenskt par på besök med sin lilla dotter som de adopterat här i Singapore. Att höra deras berättelse kring adoptionsprocessen här var väldigt intressant. Jämfört med Sverige så går det betydligt snabbare, från det att de startat tills det att de hämtade sin då 10 dagar gamla dotter tog 6 månader. Å andra sidan så är det lite skrämmande att höra hur man i processen fyller i ett formulär kring bland annat vilket ursprung, kön m.m. barnet ska ha. Exempelvis är det en skala mellan 1-10 för hur mörkt barnets hudfärg får vara. Att våra vänner kryssade för rutan "spelar ingen roll" i alla valen gjorde att adoptionsbyrån frågade om de verkligen förstod vad det stod och att de sedan höjdes till skyarna för att vara så öppna och ta emot vilket barn som helst. Här är det tydligen vanligast att man försöker få adoptera ett barn som är så likt sig själva som möjligt för att inte behöva berätta för barnet eller släkt och vänner också för den delen att det är adopterat.

När vi hörde om processen här så gick våra tankar direkt till Conny och Nellan hemma i Sverige som precis fått sin efterlängtade dotter efter en process på över 5 år. Och då pratar vi om världens snällaste människor som kommer att bli fantastiska föräldrar och tack och lov för lilla Maria så har ni orkat med all byråkrati. Hade sunt förnuft fått råda så hade de redan varit föräldrar i 4 år. Vi ser fram emot att träffa den lilla tjejen när vi är hemma i sommar.

Ha det